Blogg

Jodå, jag lever

2012-09-13 22:04 | 0 kommentarer

Som vanligt så är det ett tag sedan jag skrev och egentligen har det inte hänt något särskilt men jag tänkte ändå skrapa ihop några rader. Semestern var helt underbar! Mycket vallning och hundträning i stort varierat med avkoppling ute på sjön. För skojs skull så drog jag igång Ovis agilityträning i somras och han var en riktig talang. Vi hann inte köra många gånger men tunnlar, hinder, däck och svängar fixade han riktigt bra. Vi startade upp slalomträningen men där hann vi inte så långt. Alfons tyckte det var mer än toppen att få köra agility igen och han var riktigt duktig. I slalomet så fick han ett hjärnsläpp och missade de sista två pinnarna varje gång… La inte så mycket energi på det då vi inte ska tävla, men kunde inte låta bli att fascineras över varför han helt plötsligt gjorde så. Kanske hade han så kul så han helt enkelt inte hade tid till att ta alla

23

Nu har Ovis och jag börjat på en appell-kurs på Eskilstuna brukshundklubb. Det är alltid bra att få andras ögon på sig när man tränar och dessutom lite nya tips och trix. Jag måste säga att Ovis verkligen överraskat mig på ett positivt sätt. När vi ska jobba så har han riktigt fint fokus och gör det riktigt bra. Trodde att det skulle bli lite för stor störning för honom med 11 andra ekipage och dessutom andra som är på planen och tränar samtidigt. Som tur var så var det inte så utan han gör det riktigt bra. Däremot så har han lite svårt med bara varandet  När vi ska vila eller bara titta på andra så har han det inte lika lätt. Värst är det när andra får springa eller kampa och leka då kan han inte låta bli att skälla på dem. För det mesta är han väldigt lätt att avleda men när han börjar bli trött så har han (såklart) svårare att hålla sig i skinnet. Han är aldrig dum men skäller och skuttar runt en del

7

Alfons har gått riktigt bra på träningen de senaste gångerna så tanken på tävling finns där men jag verkar aldrig komma till skott. Alla moment är inte klockrena men jag tror att vi i alla fall skulle klara ett 1:a pris. Kanske tar jag mig i kragen någon gång och anmäler oss

Sigge verkar bara bli piggare och piggare för varje dag. Efter att han var dålig i våras och vi fick åka till Strömsholm så har han verkligen livat upp igen. Det var säkert så att han gradvis blev lite sämre hela tiden så det inte blev så märkbart på en gång förens just den dag då han var riktigt dålig. Just nu håller jag på att lära honom att apportera, gå på bakbenen och sitta fint. Han älskar verkligen att få träna! Jag brukar variera vilken av hundarna som får börja träna så får de andra sitta och sukta ett tag. Har Sigge fått vänta ett tag så är han helt galen till en början, då får man passa fingrarna

4

Vallningen med Ovis har gått både upp och ner. I våras så gick det verkligen bra, inte många hinder utan vi åkte lite på en räkmacka. Efter ett tag så var det inte lika enkelt, det kändes som om känslan av att vi jobbade tillsammans hade försvunnit lite. Efter tårar, tandagnisslan och mycket träning kom vi över den puckeln, mycket tack vare mina underbara träningskompisar. Nu har vi hittat tillbaka till känslan igen men vi har mycket att jobba på. Nu ligger fokus på att kunna sakta ner, hålla ut avståndet, höger- och vänsterdirigering, flankering och uppstart av fråndriv. Det är så himla roligt och jag har verkligen insett hur komplext det är att valla, hur många individer som ska samspela för att det ska bli bra. Den utmaningen är verkligen rolig och när det väl stämmer så är det helt underbart. Jag hittade på någons hemsida orden: ”Learn herding, love herding, live herding” och det kan jag verkligen skriva under på.

22



RSS

Bloggkalender