Vilken härlig dag det har varit idag! Först en långpromenad på morgonen som var sval men solen sken och det regnade inte  Efter lite frukost så packade hundarna och jag in oss i bilen och åkte till Flen. Det var dags för mig och Alfons att debutera i lydnadsklass II. Vi kom dit i god tid så vi tog en promenad, jag anmälde mig och sedan hann jag titta lite på elithundarna. När det var dags för lottning så drog jag nr 1 vilket jag faktiskt ville, tänkte att det skulle vara skönt att få allt överstökat. Jag hämtade Alfons i bilen och det var dags för platsligg. Det var rejält blött på planen men det bekom inte Alfons utan han låg så fint hela tiden. Vi hade några minuter på oss innan det var dags att köra resten av programmet. Jag kände redan när jag tog ut Alfons i bilen att han inte riktigt var på hugget som han brukar vara. Jag ville inte peppa honom inför platsliggningen men försökte dra igång honom efteråt. Han var väldigt ofokuserad och var svår att peppa upp, han lekte bra men energin fanns inte där. Jag tänkte att det får gå som det går, vi måste ju ändå försöka. Vi blev kallade ner på plan och ställde upp oss inför fria följet. Alfons överraskade mig ganska rejält med att följa med riktigt fint, visst svävade han ut i någon helt om och hamnade snett i något sättande men överlag så gick han fint. Sedan var det dags för läggandet, framföringen var bra men han tvekade lite innan han la sig. När det var dags för inkallningen så fick han nog någon form av glädjefnatt för han rusade mot mig, skällde till några gånger och gick runt mig och kom upp på min högra sida.. Knasiga lilla hund! Med ett fotkommando så kom han in och satte sig i utgångsposition, var lite osäker på om vi skulle få några poäng alls.. Efter inkallningen så var det dags för rutan, jag var väl inte fylld av förtroende att det skulle gå vägen då vi inte kört det så himla mycket och bara en enda gång utan synlig target. Alfons gjorde det som om han inte gjort något annat, det enda som gick att dra poäng på var att han inte stannade på mitt kommando på en gång utan försökte hitta sin target så han tog några steg innan han stannade upp. Efter rutan kom den fruktande apporteringen... Det är verkligen vår svagaste del, oj vad vi har kämpat med det! Han satt fint kvar när jag kastade ut den och sprang med bra fart ut, ett litet ljud innan han greppade och kom emot mig. Jag kände att han var på väg rätt emot mig istället för att komma in i utgångsposition så jag hjälpte honom med både röst och hand för att få in honom rätt. Då kom han av sig så han tappade apporten, men när jag bad honom att ta upp den igen så gjorde han det och lämnade av den fint. Efter det ställde vi upp oss vid hindret vilket är Alfons favorit. Uthoppet var jättefint och han satte sig på mitt första kommando. Återhoppet var något segt och det blev ett islag men han gjorde det i alla fall. Har haft problem med att han inte sätter sig så jag har jobbat massor på det, tror aldrig att jag lagt ihop hela momentet innan denna gång. När vi ställde upp oss inför fjärren så kände jag att Alfons inte alls var med, både fokus och energi var väldigt lågt. Han la sig först på mitt andra kommando och när det var dags för skiftena så fick jag använda hur många kommandon som helst. När vi kom av plan så var jag ändå väldigt nöjd! Alfons hade gjort så gott han kunde och dessutom lite till. Innan jag anmälde till tävlingen så var Alfons så jäkla rolig att träna, han var full av energi och ville verkligen. Jag har ju velat i ca 1,5 år om jag skulle tävla tvåan med Alfons och ju mer osäkert det blev desto mer lekte vi bara och la inte alls fokus på att bygga bra moment. Den träningen passade Alfons jättebra och det var därför som jag till slut valde att anmäla honom. När jag väl gjort det så gick träningen inte lika bra, han började tveka och tappade glädjen och viljan. När jag pratade om det med en träningskamrat så sa hon att jag kanske börjat träna annorlunda nu när vi tränade inför tävling. Jag har funderat på det och jag tror faktiskt att det kan vara en stor del av orsaken. Det gäller nu att inte glömma bort det så vi inte faller i samma fälla igen. Alfons är ju min första hund som jag tävlar med så han har ju fått stå ut med alla fel jag gjort. Med tanke på det och den resa som han gjort i sitt liv så tycker jag ändå att vi gör det bra. Alfons försöker alltid och det är upp till mig hur resultatet blir. Här kommer dagens protokoll:

Nu vet jag i alla fall vad som fungerar bra och mindre bra på tävling. Bara att träna på och hoppas att vi kan hitta tillbaka till glädjen och viljan.

På väg hem från Flen så bestämde jag mig för att åka ut till fåren så Ovis också skulle få arbeta lite. Vi kom dit och lammen stod ute på fältet så det var bara att sätta igång. Jag började med några flankeringar och sedan så testade vi lite fråndriv med höger- respektive vänsterdirigering på långt avstånd. Det slutade med att jag bad honom hämta tillbaka alla får till mig. Det kändes verkligen som ett magiskt pass! Allt stämde, Ovis lyssnade utan tjat och han var verkligen cool. När lammen travade iväg när han tröck på kunde han hålla sig i skinnet och stanna istället för att rusa upp och stoppa dem. Det är dessa pass man jagar under resten av alla andra träningspass man har under ett år.

Nu blir det bara slappa resten av denna kväll!

På återseende!