Nu var det ett tag sedan igen men det är ganska så fullt i schemat och kommer att fortsätta vara det ett tag framöver. 

För några veckor sedan så var vi iväg och röntgade Ovis och nu har resultatet kommit, HD grad A och ED 0. Så skönt att få det klart, då kan man sätta igång lite mer med konditionsträning när man vet att han inte har ont eller så. Det var också skönt att få svart på vitt att smällen han fick när han var liten inte gett några men på armbågarna i alla fall.

Förra lördagen så åkte Ovis och jag upp till Skutskär för att göra MH. Det var en mysig klubb med trevliga personer och bra figgar. För min del så var det första gången jag både skulle gå MH med hund och över huvud taget se ett MH i verkliga livet. Jag har sett filmer innan och visste på ett ungefär vad som skulle ske men det blir ju ändå annorlunda i verkliga livet. Jag åkte tidigt så jag skulle hinna gå med en eller några hundar och jag kom upp så jag hann gå med ett ekipage. Sen var det dags för Ovis och mig. Jag var verkligen nervös när vi gick ner till banan. Vi började med att gå runt gruppen av beskrivare och figgar så Ovis kunde sniffa av dem. Efter det så gick vi ut till testledaren och hon hälsade på honom, tog honom och gick iväg, Ovis följde med även om han var lite tveksam till att bli kidnappad . Sedan var det dags att känna igenom honom och det var inga bekymmer. När han var färdigklämd så vankades det lek. Ovis tog trasan på en gång när den kastades och kom faktiskt tillbaka med den, det brukar han ju inte vara så bra på annars. När det var dags för kampen så kampade han riktigt fint. Han släppte några gånger för att ta om vilket han nästan alltid gör. När leken var klar så gick vi till lilla bytet, jag hade fått bra instruktioner men när jag väl gick fram så blev jag stel som en pinne. När testledaren sa åt mig att släppa så öppnade jag bara handen men var fortfarande superstel vilket Ovis nog aldrig upplevt. Han tog två språng sedan vände han sig om och tittade på mig och såg frågande ut, han undrade nog vad det var för fel på mig som bara stod där som fastfryst. Gången efter var jag lite mer lösgjord men inte tillräckligt för att han skulle springa ifrån mig. Jaga en liten trasa, fånigt säger Ovis, ge mig en katt eller hare så springer jag  Efter lilla bytet var det dags för aktivitet/passivitet. Ovis tog det hela med ro, nosade en stund sedan satte han sig och till sist så tröttnade han helt och la sig ner. När vi vilat våra minuter var det avståndslek, eller lek och lek jag tycker mer att gubben som kommer flaxandes borde uppfattas som ganska hotfull av hundarna. Ovis var i alla fall väldigt intresserad utav den konstiga gubben och när jag släppte honom så sprang han direkt dit, saktade av lite när han kom fram men när han väl såg att det var en människa som låg bakom planket så viftade han på svansen och sprang dit och lekte. Nästa moment var överraskning/overallen, vi gick med bestämda steg fram och när overallen åkte upp hoppade Ovis till bakåt och skällde lite. När jag blev kommenderad att gå halva sträckan fram så gick Ovis ända fram. Han hoppade till och med upp på den, vilket han egentligen inte fick då han kunde bli rädd för den igen men det brydde inte Ovis sig om. När vi promenerade fram och tillbaka så kunde han inte bry sig mindre om den, han verkade mest undra vad som skulle ske näst. Skramlet var inte heller något som bekom honom, när det rasslat till så gick han direkt fram och undrade var ljudet kom från. Inte heller där fanns det någon kvarstående rädsla när vi promenerade förbi. Efter skramlet så gick vi bort och ställde upp oss inför spökena. Först stod Ovis bara och tittade på dem, när de kom närmre drog han fram mungiporna sedan kom muller från honom, ett muller jag inte hade hört någon gång innan. Efter ett tag så kom raggen och sedan började han skälla på dem. Han hade full koll på båda, stod längst ut i kopplet och försökte verkligen förmedla att de inte skulle komma närmare. När de kommit ända fram och vänt sig som så sa beskrivaren åt mig att släppa kopplet. Sagt och gjort så gjorde jag det och Ovis gick en lov ut till spöket, smög sakta fram och när han fick syn på fingertopparna på spöket så gick han ända fram och tog kontakt. När han väl insett att det var människor under de hemska kläderna så var de inte ett dugg läskiga eller farliga. Sedan var det dags för mitt värsta, skotten. Jag är själv skotträdd och rycker till varje gång det ska skjutas. Vi började med lek och det var inte några bekymmer, de första två skotten kom och Ovis tittade till men fortsatte att leka direkt efter. Jag var helt fokuserad på att bara leka järnet och försöka tänka bort skotten och det gick bra. Efter leken var det dags för de "passiva" skotten, jag tog djupa andetag och pang, pang sa det och sedan var det klart. Ovis brydde sig knappt, han tittade till på det som lät och sedan så tittade han på mig och undrade vad som pågick. Efter skotten så lekte vi igen och han var direkt på. Det var skönt eftersom jag aldrig skottränat honom och inte alls visste hur han skulle reagera. Jag ville att han skulle reagera men inte bli rädd och det var precis så det blev. Jag är supernöjd med MH´t och det var kul att få uppleva ett. Ni kan se Ovis MH på hans sida.

Jag fick inbjudan att vara kvar uppe i Skutskär hos Åsa och Janne så jag tackade ja och fick jättegod mat på kvällen och hundarna fick busa loss. Ovis blev lite extra kär i deras USA-import Blue, hon både var rolig att leka med och luktade lite gott 

På söndagen så åkte vi upp till Janne och Åsas får och vallade lite. Ovis hade nog proppar i öronen till en början för han gjorde precis som han ville och sket fullständigt i mig. Efter ett tag så gick det bättre och jag var nöjd. Gång två vi gick in så pushade han baggen för hårt och fick då igen vilket resulterade i en blodig nos och skrapsår ovanför ögat. Han blev inte ett dugg rädd men vi fick plocka ut baggen för att få det att flyta på igen.

När vi vallat klart så begav jag mig av hemåt igen. Jag kände att jag hade lite ont i halsen på morgonen och på eftermiddagen så kom det tillbaka. Föräldrarna hade varit sjuka innan, smittade av barnbarnen så jag misstänkte att jag kanske också fått en släng av det. Jag stannade kvar i Oxelösund utifall att det skulle bli värre och när jag vaknade på måndag morgon så kändes det som om någon skurit sönder halsen på mig. Jag sjukanmälde mig och tänkte att det kan vara bra att vila en extra dag. Det var bara det att en dag, blev fem... Jag hade feber i flera dagar och sedan kom hosta och allt annat gos 

På torsdagen så gjorde jag ett tappert försök att vara ute men det gick sådär. Fredagen var bättre så då kunde jag vara ute lite mer utan att svimma direkt när jag kom in. Lördagen spenderades på Nynäs Gård där Länsstyrelsen hade en gratis föreläsning om Djurhållning. Det var inriktat på säker hantering av nötkreatur och en australiensiska föreläste om ämnet. Hon var väldigt duktig och tog upp flera saker som jag inte visste och som verkligen kan vara bra att veta när det blir dags att valla kor. En bra dag med goda vänner trots spöregn..

Idag så åkte vi ut på morgonen och vallade i spöregnet. Trots vädret så var det riktigt skönt att komma ut. Ovis var riktigt duktig och det kändes som om det inte tog så lång tid för mig att nå igenom till honom så vi slapp mycket utav "bråket". Det blev en ganska kort session men intensiv. Ser verkligen fram emot denna sommar med massor utav vallning nu när vi kan börja göra lite mer saker. Vi har såååå mycket att lära oss men tar ett steg i taget och det är sååååå kul! 

Efter att ha storstädat föräldrarnas hus som tack för att de tog hand om mig och hundarna när jag var sjuk så begav vi oss till Torshälla igen. På tisdag så åker jag till Oxelösund igen och på onsdag morgon till Torshälla för att sedan åka till Oxelösund igen på torsdagen för att fira midsommar. Som sagt är det en del farande just nu 

Nu ska jag snart göra mig redo för natten så jag är laddad inför morgondagens arbete!

På återseende!!