Vintern har nu kommit på allvar och det snöar mer och mer. Just nu så känner jag att det faktiskt kan räcka med det som vi har så man kan fortsätta att aktivera hundarna på ett lite enklare sätt. Igår fick jag för mig att vi skulle ta en långpromenad på pappas jaktlags marker. Sagt och gjort, när snöstormen var över for vi ut. Jag fick ta fart med bilen för att komma in på avtagsvägen som inte var plogad, jag menar bogseringshjälp finns ju bara ett telefonsamtal bort :) Första sträckan in i skogen gick riktigt bra, hundarna for fram och jag pulsade på. Sedan fick jag den brillianta idén att gå ut på åkern där det var lite ljusare. Väl ute där så ångrade jag mig ganska så snart.. Snödjupet varierade från knähögt, upp till låren och ända över öronen (när jag stod på näsan i diket..). Att det dessutom var mycket kraftig motvind gjorde inte saken lättare. Pustande och frustande så kom vi in i skogen igen och då gick det mycket lättare. Ibland glömmer jag även bort att Sigge är lite till åren och faktiskt kanske inte orkar med lika mycket längre. Jag såg på honom att han inte var överförtjust att pulsa runt i den djupa snön, men å andra sidan har han alltid varit bekväm av sig så jag vet inte vilket av det som gjorde att han kom lite efter.

Här kommer lite bilder från en härlig vinterpromenad i slutet av januari:

Skyview över Oxelösund

Här är en som aldrig har problem med snödjupet, han flyger och skuttar sig fram

Finaste Alfons 

Mitt lilla snömonster som ääälskar snö

Ovis gillar också snön men egentligen gillar han nog alla årstider bara det går att arbeta, springa och leka :)

 '

Ovis och Alfons leker så snön yr mest hela tiden. Det är så härligt att bara stå och iakta dem och se hur varje lek är olika i sig och vem det är som tar initiativet mm.

En annan sak jag funderade på idag var när jag hade duschat och som vanligt skulle smörja in mig. Jag insåg då att jag ganska så snart hade kommit upp i tio blåmärken av varierande storlek. Det kanske är bra att man bor själv för annars hade väl den stackars karl man skulle bo med ganska så snart bli misstänkt för både det ena och det andra när mina förklaringar skulle låta ungefär såhär:

- Ja, nä den spruckna läppen fick jag när jag krockade med min hund

- Nej då det är ingen fara, de stora blåmärkena på mina smalben har jag fått när hundarna rusat in i mig

- Aha, rivmärket i ansiktet menar du, ja nä det är ingen fara det fick jag av min hund när han kom springandes med en pinne, samma sak med hålet i mitt ben, det är från samma pinne

- Blåmärket på bröstkorgen, nä det är ingen fara det fick jag när min hund låg bredvid mig i soffan och lekte med sin boll i massivt gummi med ett rep och han "råkade" dänga den rakt i bröstkorgen på mig

Nog för att jag vet att jag har lätt att få blåmärken men ibland undrar jag verkligen vad tusan jag har gjort. Det enda positiva med det är att jag får ett ytterligare argument för att inte bära kjol eller shorts :)

På återseende